Julstämning

Det börjar dra ihop sig mot jul nu och jag är ett fan av julstämning. Själva Julafton är inget ja sätter så högt värde i men pynt och julbak innan jul får mig nostalgisk och det gillar jag. Igår var det första advent så jag drog och köpte fyra ljus och Anna's pepparkakor (som finns här, ja). När jag kom hem så plockade jag lite granris från en gran utanför huset och gjorde en vacker liten adventsljusstake. Började även ladda hem den gamla julkalender "Jul i Kapernaum" så i morgon börjar julkalendern här. Skratta bäst ni vill åt mig men jag bryr mig inte för jag är tuff ändå!

Snart kommer Kristian och vi ska lyxa med någon slags köttstroganof, Cola och chips lite senare. Imorgon ska de vara bluebird hela dagen så då blir de park så in i. Då tar jag med kameran för att shoota lite så snart kanske första editen kommer vara uppe. Stay tuned or be spooned.... kanske inte rimmar. Ha en fortsatt trevlig tillvaro!

Touks at McCoo's

Ahh, här händer det ju inte så mycket. Carl är dålig på att ta med sin kamera och jag är inte så mycket bättre heller. Då vi inte har så mycket att visa här visuellt blir man heller inte så sugen på att göra nått inlägg. Tycker själv det är ganska tråkigt med bloggar med enbart text, hellre enbart bilder eller klipp. Dock är det kanske någon enstaka liten stackare hemma som undrar hur det går för oss här nedanför dom stora bergen.

Jag har precis kommit hem från mitt andra kvällspass på mitt jobb på McCoo's. Det är en schysst atmosfär i den lilla butiken och mina arbetskamrater är fina människor. Vart lite nervös då jag kom till jobbet idag och fick syn på en lista med försäljningsmål för varje person där vi skulle kryssa vad vi fick sålt. Jag som ända anställd som inte har engelska som modersmål känner ju att det är något som kan vara ett hinder. Dock fick vi på ett ganska bra flyt här på kvällen och jag lyckades få i väg två jackor och två hjälmar. En av jackorna var till en norrman som hade varit mycket här så jag fick snacka lite svenska på jobbet. Det kändes lite häftigt på nått sätt. Så efter ett tag kändes målen mer som rolig utmaning som sporrade mig och dom 5 timmarna jag jobbade flög iväg. En "touk"( =kanadensiskt slang för mössa) hittade jag till mig själv som jag fick för 8 dollars med vår personalrabbat.

Trötta är vi också (Carl ligger och sover som en stock i skrivandets stund). Detta beror på att vi åker en hel del skidor vilket man kanske kan förvänta sig. Jag har åkt tre heldagar i rad nu och det känns en hel del i min kropp måste jag medge. Nästan alla liftar är öppna på båda bergen är nu öppna och det är det är den snöigaste november månad någonsin. Lite över 5 meter snö har vi fått dock måste jag ta å få tag i några schyssta fatskis för att kunnat nyttja all snö till fullo. I går hade vi inte ett moln på himmeln och jag åkte gondolen "peak to peak" som går från Whistlers topp till Blackombs. Riktigt mäktig bygge. Den har endast två massiva "upphängningskonstruktioner"(vet inte om det ordet funkar men) en på var sin sida av bergen, däremellan hänger gondolerna fritt några hundra meter ovanför dalen. Väldigt häftig vy därifrån och även lite läskigt för den höjdrädda (jag). Jag filmade lite från en tur där som jag ska försöka lägga upp. Good times är väll ett bra sätt att sammanfatta våra dagar just nu.

Vi har filmat lite åkning också fast det är alldeles för fattigt för att slänga ihop en edit men snart hoppas jag vi kan lägga upp vår första. Stay tuned!

Och lite random bilder för att kompensera all (tråkig) läsning:

HADOOKEN!

LADER BLADERS!

H1N1/Svinis

Nu var det ett tag sen vi uppdaterade! Det har inte blivit så mycket bilder och vi tänkte filma lite mer innan vi klipper ihop något därav har det blivit lite segt här.

Lördag den 14 November öppnades alltså Whistlerberget. Folk började köa klockan 14.30 dagen innan och satte upp tält för natten. Carl och några till tappra tog första bussen in till byn klcokan 5.40, gondolen öppnade klockan 8.30. Redan när Carl kom in var det en drös människor där. Jag kände inte för att köa 2,5 timmar så ja väntade lite men tog ändå bussen så jag var inne vid 7.30. Kön var då säkert 200 meter lång och blev säkert det dubbla inom den kommande timmen. Tiden gick fort och när dom väl satte igång gondolen var det en väldig fart på kön. De var en underbar dag. Trodde ju aldrig att man skulle kunna åka puder på en öppningsdag i mitten av november men de var tydligen möjligt och inte var det dåligt heller. Det som var konstigt var att ja tröttnade redan vid 12 tiden och började frysa ganska mycket men ja åkte någon timme till innan ja åkte hem. När jag kom hem sov jag i 4 timmar åt något och gick sedan och la mig igen. Nästa morgon vaknade jag upp och hade feber. Sov sedan nästan konstant i två dagar. Igår kände jag att de fortfarande var något som inte stod rätt till, framför allt för att jag inte var sugen på att åka skidor trots att de hade snöat flera decimeter även nere i byn, så jag gick till en sjukmottagning där en doktor konstaterade att jag hade H1N1 (Svinis). Så jag går nu på antibiotika men hoppas på att snart bli frisk å kunna åka å jobba!

Sen har jag sett en sjukt mysig film. "O'horten" heter den och handlar om den norska lokföraren Od som ska gå i pension men att köra lok är allt han har vad ska han nu göra? Lite sorglig men rolig och fin är filmen. Se den om ni kan!

Hoppas ni har det bra hej!

Family Values

Ja, inte så mycket har hänt sen jag sist skrev. Går fortfarande runt och drar försöker komma på något roligt å göra. Under den senaste tiden har jag även tyngts av en del jobbiga tankar vilket inte är så trevligt då man inte har mycket annat att tänka på. Jag och Amanda förundrades idag över Internet. Vilken fräck ny grej va? Inte kunde man tro att det skulle gå att skriva en sak på en dator och sedan läsa det på en annan och till råga på allt datorer som befinner sig på två olika sidor av jordklotet! Vi är ju ganska vana vid detta men om man funderar lite över det kanske man kan inse hur mycket det har påverkat vår värld. Har varit skönt under den här tiden att med hjälp av skype och fejjan kunnat vara så nära vänner och familj när man är så långt borta. Så härmed tillägnar jag detta inlägg till Internet. Tack för allt.

Världens första "router" och grabben som låg bakom den.

I helgen var det Halloween vilket är ganska stort här. Vi hade dock inte hittat några bra kostymer så vi var inte utklädde vilket var lite tråkigt men roligt var det att se alla andra. Vi började kvällen hos syskonen Beau och Kristel som precis flyttat in i sitt personalboende (ganska skabbigt ställe men desto billigare hyra och kan ju inte påstå att vårt hus är speciellt fräscht heller). Sedan gick vi ut på diverse pubar och krogar. Var nära på att bli uppraggad av en kille på ett ställe men smet ganska smidigt förbi. Rolig kväll med blandat bus.

Coolt gäng som intog Whistlers gator i lördags.

Höll nästan på att glömma mitt andra möte med en björn. Denna gång hade jag bestämt mig för att gå in till byn (4-5 km från vårt hus skulle jag gissa). Började min promenad vid 5 tiden och tänkte prova en ny väg. Hamnande då på den gång/cykelvägen som går längs med sjöarna i dalen och man gick många gånger ensam på vägen i skogen. Jag hade då hela tiden i tanken att vi mötte en björn mitt i byn, borde jag då inte möte en björn på sin hemmaplan? Jag promenerade på men mötte ingen björn, skönt tänkte jag. När jag nästan var inne så hamnade jag på fel sida av golfbanan som ligger nedan för byn men tänkte att jag nog kunde gå runt den istället. Banan tog aldrig slut kändes det som och det började skymma så jag bestämde mig för att vända om. Gick till vägen för jag ville inte gå nere i skogen när det blev mörkt. Det som suger här är att dom verkar inte ha fattat vitsen med gatulysen så det var lika mörkt där. När jag kommer runt en kurva ser jag då så klart en svartbjörn kanske 30 meter framför mig. Den börjar lunka emot mig, jag börjar sakta backa. Plockar upp ett vapen i form av en sten i ena handen och mobilen i den andra för att ringa carl om något går snett. Jag börjar planera stridstaktiker eventuella flyktvägar och liknande då Carl ringer och björnen viker sakta av ner i skogen och jag smiter snabbt förbi. Småjoggar sedan in till byn halvt chockad för att möta Carl och Kristian.

ps. Var på intervju idag och har troligtvis fått ett jobb. Får det bekräftat i morgon hoppas jag.

FRED UT!